Gruvtorpet är, precis som namnet antyder, ett torp där gruvarbetare bodde under tiden då gruvdriften var områdets livsnerv. Det byggdes i slutet av 1600-talet och är ett timmerhus med två rum, en kammare och ett kök. En tillbyggd farstu ger torpet sin tydliga karaktär. Nu är gruvorna nedlagda och torpet har kunnat bli det fritidsparadis jag länge har drömt om.
Jag tillbringar helger och semestrar året om i torpet och i trädgården. Jag har alltid något projekt på gång. Jag bygger, odlar, målar och fixar. Det är så kul! Jag köpte egentligen Gruvtorpet för att ha en plats att ställa upp min campingbuss och husvagn på, men jag har med tiden drabbats av torpets charm och jag håller numera till i huset och enbart gäster hänvisas till bussen och husvagnen.
Jag vill odla bär och frukter, drömmer om att bygga ett växthus. Samtidigt som jag vill bevara en gammal byggnadsstil drar jag mig inte från att modernisera, men vill göra det i en gammal stil. Fast jag kommer antagligen aldrig att dra in vatten. Där går gränsen.
Vi är klara med takomläggningen på baksidan och till våren gör vi klar framsidan. Farstutaket var det första vi fick renovera när vi flyttade in, eftersom det regnade in. Samtidigt passar vi på att införa vita knutar och vindskivor, en lyx de inte kostade på sig under gruvtiden. Lite snickarglädje av enklaste slag blev det på farstun, men lite kapning och annat återstår. Att bevara en gammal stil måste balanseras med funktion och hållbarhetskrav. Som det här med hängrännor. Jag har inte satt upp några hittills, men funderar på att göra det för att skydda huset och för att få vatten till bevattning av bärbuskar och grönsaker.